.

Ikväll pratade jag med min lilla kusin på ett och ett halvt år nu. Hon kan säga mitt namn, EMMA!!
Jag blev så glad!
Uscha! vad tiden går fort när man inte är hemma, hon har vixit som bara den och har lärt sig en massa. Mitt enda problem har varit att jag är rädd att hon ska ha glömt mig, trots att jag bodde med henne i ett halvt år. Men igår fick jag mitt svar. Min moster berättade att de har ett underlägg med bilder på mig och varje gång hon frågar vart Emma är så pekar hon mot det rum som jag sov i när jag bodde hos dem. Jag får tårar i ögonen !!

Nu vill jag bara hem och mysa med henne!

En bild på mig och min lilla kusin i Göteborg sedan i höstas