18 Juni
Då var det kväll och jag har varit i stan med Nina, blev inte länge som vi såg eftersom hon kom en timme senare. Men jag han titta på det jag vill och det tycker jag var skönt.
Jag kom till stan för att köpa en kavaj (over size) men hittade ingen därefter strosade jag bara runt och fann ett jättesöt linne (för normalstora) för mig kunde det ha varit en klänning. Men den jag provade var trasig och det fanns ingen annan. Då såg det skört ut för mig MEN när jag träffade Nina ville hon gå in på Y.Yendi som jag för övrigt aldrig varit inne på. Det kändes som en typisk utlandsaffär där allt ska se för överdrivet ut. MEN jag hittade ett diskret skitsnygg linne (klänning för mig).
Och sedan sprang vi in till C&A och där hittade jag en snygg jeansjacka istället. Toppen köp tycker jag!
Har ni tänkt på att det typiska som film dramatiserat inträffar faktiskt när man minst annar det. Under tiden i stan gick jag i mina egna tankar och sedan möter jag en kille i min ålder, inget speciellt egentligen. Han ler mot mig när våra blickar möts och jag ler tillbaka. Samma sekunder tänker jag på att han verkligen log på det film dramatiserade leendet. Ni vet, när man ler mot någon som att bara jag existerar och att han senare vänder om och konvenserar med mig. Jag vände mig faktiskt om och tittade efter honom. Tror ni inte han gjorde precis samma sak.
Jag gick vidare mot VeroModa och log med ett stort leende.
Jag kom till stan för att köpa en kavaj (over size) men hittade ingen därefter strosade jag bara runt och fann ett jättesöt linne (för normalstora) för mig kunde det ha varit en klänning. Men den jag provade var trasig och det fanns ingen annan. Då såg det skört ut för mig MEN när jag träffade Nina ville hon gå in på Y.Yendi som jag för övrigt aldrig varit inne på. Det kändes som en typisk utlandsaffär där allt ska se för överdrivet ut. MEN jag hittade ett diskret skitsnygg linne (klänning för mig).
Och sedan sprang vi in till C&A och där hittade jag en snygg jeansjacka istället. Toppen köp tycker jag!
Har ni tänkt på att det typiska som film dramatiserat inträffar faktiskt när man minst annar det. Under tiden i stan gick jag i mina egna tankar och sedan möter jag en kille i min ålder, inget speciellt egentligen. Han ler mot mig när våra blickar möts och jag ler tillbaka. Samma sekunder tänker jag på att han verkligen log på det film dramatiserade leendet. Ni vet, när man ler mot någon som att bara jag existerar och att han senare vänder om och konvenserar med mig. Jag vände mig faktiskt om och tittade efter honom. Tror ni inte han gjorde precis samma sak.
Jag gick vidare mot VeroModa och log med ett stort leende.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
