?
Alltid så letar sig det förflutna tillbaka till en själv.
Ibland är det svårt att handskas med det eftersom man inte vet om man skall blunda för det eller orka titta på det en gång till för att glömma det.
Ska man skämmas för det man än gång gjorde eller skall man leva med det och tänka -"utan det hade det aldrig blivit som det är nu".
Själv tycker jag man bara kommer ihåg de dåliga sakerna och man glömmer lätt de positiva. Till exempel en flicka mötter en kille som hon inte vill verka dum inför och det enda hon tänker på är vad han tänker om henne. Hon frågar sig samma tankar, som alla andra dagar tidigare, tankar som syftar på något negativt. Vad får hon ut av detta... Precis ingenting. Ett dåligt självförtroende.
Varför har vi slutat tänka positivt?
Eller hör det till med åldern för att man ska sluta tänka negativt om sig själv?
Ibland är det svårt att handskas med det eftersom man inte vet om man skall blunda för det eller orka titta på det en gång till för att glömma det.
Ska man skämmas för det man än gång gjorde eller skall man leva med det och tänka -"utan det hade det aldrig blivit som det är nu".
Själv tycker jag man bara kommer ihåg de dåliga sakerna och man glömmer lätt de positiva. Till exempel en flicka mötter en kille som hon inte vill verka dum inför och det enda hon tänker på är vad han tänker om henne. Hon frågar sig samma tankar, som alla andra dagar tidigare, tankar som syftar på något negativt. Vad får hon ut av detta... Precis ingenting. Ett dåligt självförtroende.
Varför har vi slutat tänka positivt?
Eller hör det till med åldern för att man ska sluta tänka negativt om sig själv?
Kommentarer
Trackback
