.

Varför ska allt hända mig?
Så brukar man bara känna ibland. Alla har vi våra dagar då vi tror att världen har något emot ens existens.
I mitt fall så var det en förare idag jag vet dock själv inte vad jag gjorde för fel. Enligt en vaktmästare som kollar övergångsstället sa att någon blivit arg att jag inte visat med blinkern vart jag skulle. Det jag minns var att jag hade en motorcykel bakom mig, men jag minns inte om jag blinkade. Det roligaste är att just där, där jag inte blinkade då, är det enda stället jag oftast glömmer att blinka.
Typiskt säger jag bara.

Dessutom är jag riktigt dålig på att ta kritik! Vad ska man göra för att ta sånt bättre??!! Jag blir oftast/alltid sur efteråt på personen eller vad det nu kan vara.


Varför händer allt mig?
Ännu en händelse när jag var på skolan för andra gången på morgonen för att barnen glömt jumpaskor och pärmar etc. hemma.
Jag kommer tillbaka på skolan i min gympadress, det vill säga ett par mjukisbyxor (svarta), sovtröja (ingen bh), en tröja över och dessutom en jeansjacka för att snygga till det hela lite. Alltså inget märkvädigt!
Påväg gåendes till skolans huvudbyggnad står en möbelbil (lite mindre lastbil) parkerad mittemot och någon tittar ut ur passargerarsätet och samtidigt som jag tittar dit vinkar denna människa!
Hur kan en kille sitta och stirra på mig så som jag ser ut och vinka för att visa intresset?!?

Jag säger då det. Här i schweiz bryr sig ingen om vad man har på sig.