6 September

Det är kanon väder och vi äter glass. Men jag känner ändå ingen riktig glädje idag.
Varför vet jag inte och jag vet heller inte varför jag inte känner så vissa dagar.
Känner mig lite vilse liksom men vad ska jag göra åt det. Det blir bättre och jag känner mig glad för varje dag som går. Då är det en dag närmare min hemkomst som jag så gärna vill.

Jag skulle kunna beskriva känslan som att jag sitter i ett torn och ser ut över mitt hem. Till viss del är jag isolerad när jag inte har ett stort socialtnätverk här och att jag jobbar och vistas på min arbetsplats.
Jag har min dator som är den enda vägen där jag kan "möta" min vardag. Det beskriver jag som detta fönster där jag kan titta ut över.

Men om 61 dagar är jag hemma.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0